12/11 Förföljd

Det har precis hänt något som är det läskigaste jag varit med om i hela mitt liv.
Jag ska ta allt från början..

I tre dagar nu så har en kille kommit ut från en dörr precis där jag går av bussen, exakt när jag går av. Han har tittat och verkligen följt mig med blicken ända tills han inte ser mig längre. Jag har inte tänkt så mycket på det, bara att det är ett konstigt sammanträffande att vi alltid möts vid samma tidpunkt. En utländsk kille, kanske från Tukiet eller liknande, och i 35- års åldern.

Ikväll så mötte jag upp Frida på stan och vi gick runt där en timme ungefär. Efter det bestämmer jag mig för att gå hem. Det hade blivit mörkt och när jag kommer till dörren där han har gått ut varenda dag, så kommer han ut igen. Jag fortsätter gå. Och den här gången tittar han inte bara, utan han sätter sig i bilen och vänder för att kunna köra efter mig. Han vevar ner rutan och krypkör efter mig. Jag blir livrädd och känner att tårarna är på väg. Jag får minst sagt panik, ökar farten mer och mer. Det känns nästan som att jag springer, men han fortsätter att köra efter mig. Jag tar upp telefonen och skriker till pappa att han måste komma och möta mig. Pappa blir livrädd han också, och säger att han springer för att möta upp mig. Killen kommer närmare tills han är precis brevid mig i bilen. Han tittar ut genom rutan, men när han ser att jag pratar i telefonen får han fart. Han kör in på våran gata, där pappa fortfarande befinner sig, och jag säger i telefonen att det är han som kommer i bilen.
Efter några hemska minuter möter jag äntligen pappa. Han är fast besluten att ta fast killen, så vi sätter oss i bilen och kör runt för att komma till dörren där killen kom ut. Hans röda bil står parkerad där, och vi parkerar brevid för att vänta på honom. Jag kände dock att jag inte ville vara med vid konfrontationen, så jag går ur bilen och ställer mig 50 meter bort där ingen ser mig.
Efter ett tag kommer han ut igen. Man ser tydligt att han är på väg till bilen, men vänder så fort han får syn på pappa. Han går alltså tillbaka in igen.
Pappa ringer upp mig och säger att jag ska gå hem. Mina ben skakar och jag fryser, så jag gör som han säger. Jag springer rättare sagt.

Efter 20 minuter kommer pappa hem igen. Jag får då veta att 2 minuter efter att jag gått, kommer det ut en annan kille och kör undan bilen. Förföljaren hade alltså bett honom gå ut för att göra det.
Men efter ytterligare 10 minuter kom den rätta killen ut och pappa hade sagt till honom att passa sig jävligt noga och han hotade även med polisanmälan.

Jag kan säga nu att jag fortfarande skakar. Det är det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag är rädd...

 


Kommentarer
Postat av: Anonym

gumman<3 ):

2009-11-12 @ 22:41:55
URL: http://tthheresse.blogg.se/
Postat av: Maja

Men gud vad läskigt :O <3<3

2009-11-13 @ 16:25:31
Postat av: Elin, svar till Maja

Ja, det var väldigt obehagligt! Är fortfarande rädd.. <3 :(

2009-11-13 @ 17:55:07
URL: http://eeelliiin.blogg.se/
Postat av: Maja

Stackars dig :( <3

2009-11-13 @ 19:22:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0